Visby 27 maj 2017
Så hette pjäsen som vi spelade sommaren 2009.
Det var en föreställning som så här i efterhand framstår som lite äventyrlig för vår del.
Minnena är inte enbart ljusa från denna sommar.
Om vi skall ta det från början så var det en pjäs i tre akter, varav de två första spelades inomhus.
Publiken fick vara med om bildandet av ett teatersällskap som i andra akten börjat repetera Hemsöborna av August Strindberg.
När det så var dags för tredje och sista akten flyttade hela föreställningen ut. I två tält placerades publiken vid långbord. Ensemblen dök upp i deras synfält dragandes på en gammaldags vagn. På denna vagn spelades det sedan upp en kabaré med ett antal små sketcher, några sånger och en rapp.
Det fanns nog en del roliga bitar i denna kabaré, men det hela blev ändå konstigt eftersom det blev ett så märkligt brott i berättelsen och ingen fortsättning på det som hade förevarit i de två första akterna.
Det var en sommar med rätt mycket av dåligt väder. Vi hade ju också ställt till det lite på annat sätt genom att spela utomhus. Vi måste ha ljudförstärkning och så kallade myggor på oss.
Nej, det var inte en sommar vi minns som särskilt bra för varken oss eller publiken. Men det var lärorikt.