Året var 1999. Det såg ut som det inte skulle bli någon teater vid Bottarve till sommaren.
Det var synd, tyckte jag och många med mig. Under några år hade det serverats teater och mat och det var ett bra koncept.
Teater och mat, ja. I den mest klassiska Gotlandspjäs som finns, ”Korgstolen” av David Ahlqvist, handlar det mycket om hur man lagar till den mat som skall serveras på småbrukaren Elofs sjuttioårsdag. Men folket som väntades komma och gratulera kom ju inte. Så till slut står man där med all kalasmat och då kan man naturligtvis bjuda in publiken i stället.
Ja hade lärt mig känna till pjäsen när jag hade en av de verkligt små rollerna i den. Det var på Bryggeriteaterns tid och året var 1980.
En ensemble drogs ihop. Gusti och Göthe och jag hade spelat friluftsteater vid Hoburgen och var beredda på att ta nya tag. Men det fattades en kokarmor. Anita Widén hade visat teatertalanger på annat håll och fick frågan och tackade ja.
Så var ensemblen klar. Vi bildade Bottarveteatern och körde igång till att börja med som en projekt inom Hoburgs hembygdsförening.
Så gick det till, mycket schematiskt beskrivet.
Det är nu 18 år sedan så en del av minnena har väl förbleknat, men vi minns med glädje vår första uppsättning vid Bottarve. Det gick över förväntan.
Men fortsättningen skulle dröja…
BILDEN:
I mars 1999 kunde vi berätta för medierna att vi tänkte spela ”Korgstolen”. Bilden som illustrerar är från Gotlandsrevyns revy ”Duga”.